Ok, jag har ju pratat en massa om att återuppta LCHF efter årsskiftet och ja, månaderna har rullat på. Jag var fast i sockerberoendet och ville inte alls sluta med kolhydraterna! För let’s face it, kolhydrater är gott. Tyvärr blir jag fet av det och har på ett halvår gått upp åtminstone hälften av det jag lyckades gå ner på halvåret med LCHF. Inte bra. Inte kul. Jag vill lägga om kosten men motivationen var inte tillräckligt stor.

Så började jag få ont i magen. Oftare och oftare. När jag började fundera på hur länge jag haft ont i magen så slog det mej att jag iallafall haft problemen i ett år. Förmodligen längre. För ett år sedan kunde jag få akuta smärtor kanske en eller ett par dagar i månaden och utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag varje gång trodde jag åkt på magsjuka. Sedan jag lagt av med LCHF kom problemen allt tätare och när de inte bara kom dagligen utan tre gånger/dygn med smärtsamma kramper så kändes det som om jag inte kunde ignorera det längre. Testade att skära ner kraftigt på kolhydraterna en dag och fick omedelbar respons. Testade lite mer kolhydrater nästa dag - magontet kom tillbaka.

Det dumma är att kolhydraterna, dvs mackor och chokladbollar smakar så gott i munnen och smärtan kommer först timmar senare. Hade man fått en omedelbar reaktion, som att det brände till i munnen, så hade det varit självklart att sluta med dumheterna. Men när det passerat timmar känns kopplingen till den dåliga maten inte alls självklar.

Iallafall. Nu har jag äntligen tagit mej i kragen och äter mycket mer kolhydratreducerat än tidigare!  Det är inte strikt LCHF än så länge men på god väg. Med LCHF har jag alltid hävdat att var och en måste känna sig fram till vad som är en bra kolhydratnivå att ligga på, alla är vi olika. Jag skulle säkert gå ner mer och må bättre fysiskt med mindre kolhydrater men rent praktiskt funkar det inte att sänka mer just nu. Det viktigaste för mej är att sockerdjävulen inte vaknar så jag luras att göra omdömeslösa val.

Nå. Huvudsaken är att jag är igång med bättre matval igen och att magen mår så otroligt mycket bättre! Det dumma är att vågen slutat fungera så jag kan inte se om jag går ner nåt. Grannflickan har dock kommenterat att jag ser smalare ut och det är ju alltid trevligt. Hon sa också att jag klär i vitt, vilket nog var det mest överraskande jag hört i mitt liv. Jag? Vitt? Jag visste inte ens att det var en färg som kunde klä en!

Nu kommer det lite kalas framöver och de blir en liten prövning men det ska nog gå bra. Jag får påminna mej om hur ont i magen jag får om jag slarvar för mycket.

Uppdatering: Kom på att jag ville berätta en sak till. Jag har börjat dricka vin till maten! Inte varje dag men ganska ofta tar jag ett halvt glas rött till middagen och fyller på med bubbel. Det finns undersökningar som visar att vindrickare väger mindre och att det (1,5 glas/dag för kvinnor) är bra för hjärtat osv. Det jag har märkt är att det dämpar aptiten så jag inte behöver äta så mycket så det är också positivt. Det är inte direkt LCHF utan något jag själv lagt till. En annan positiv effekt är att jag somnar lättare och sover bättre.

Jag har haft en svacka i kosten, ätit och druckit en massa kolhydrater. Jag kände mej låg och tröstade mej med fel sorts mat och mådde förstås därefter. Jag undrar om inte socker och färgämnen ger mej ångest! För en sak är säker, det ger illafall gaser.

När grannarna sen kom och lånade vågen och jag inte kunde kontrollera vikten kändes det som om jag fick göra vilka utsvävningar som helst! Vågen var säkert borta en vecka och när den återkom hade jag gått upp ett kilo. Fast redan nästa dag var vikten lägre igen så jag försöker att inte låta mej nedslås. Det blir så lätt att man ger upp och tänker att man ju lika gärna kan passa på att äta ännu mer skräp!

Men jag har inte förfallit alldeles! En hel del LCHF har det ändå blivit.

Angtrekått är supergott! Det vet man eftersom det rimmar. Steks i mycket smör och man tar bara lite god ost ovanpå. Här är det Snøfrisk med svampsmak och den är förträfflig!

Eftersom det är höst har jag unnat mej äppelpaj och nej, det finns inget LCHF med den.

Jag lagade en köttgryta som Kerstin tyckte var god, så jag skriver väl ner receptet.

Det var extrapris på fläskytterfilé så jag köpte en bit på ett halvkilo. Den var så fin att det var som att skära i smör. Den delades i tunna skivor som skars ner ytterligare och fick lite stekyta ihop med ett paket bacon. En stor vitlöksklyfta hackades ner, sen hällde jag på ordentligt med grädde och vatten så det kunde stå och puttra i några timmar. Jag kryddade med vitpeppar och inte så mycket mer. På slutet släppte jag ner en bit cambozola. När osten smält ut slevade jag upp “skalet”. Det blev en mycket smakrik och mör gryta som det blev ca fyra portioner av.

Den här soppan har jag hunnit laga flera gånger under hösten. Ytterligare ett improviserat recept. Jag äter ytterst sällan blomkål, gillar inte lukten när den är kokt, men jag fick en ingivelse att det skulle passa bra ihop med kräftor.

Ett halvt huvud skivas tunt och hackas. Detta får koka upp i kräftlagen som kräftstjärtarna ligger i. Under tiden läser man på burken och skrattar lite åt att det heter krebsehaler på norska. Sen fyller man på med grädde. Det brukar kunna gå åt en hel del, upp till 5 dl men man behöver inte ha i allt från början utan kan känna sig fram. Nu ska blomkålen bli mjuk utan att grädden kokar över! Låg värme och övervakning gäller alltså. Om man inte har en mixer eller blender passar man på att hacka upp kräftstjärtarna medan blomkålen sjuder. Spara några fina kräftstjärtar att dekorera med. Om man som jag bara har stavmixer kör man blomkålen först innan man tillsätter kräftstjärtarna och försöker mixa även dem, har man en kraftfullare maskin kan man mixa allt samtidigt. MEN! Man väntar med detta till på slutet för kräftorna blir sega om de kokas. Innan man mixar kan man pressa i citronsaft och gärna lite vitt vin. Salt eller hummerfond för sältan och så duttar man i lite cayennepeppar. Gillar man vitlök (och det gör man) så tillsätts även detta. Hackad eller riven vitlök är godare än pressad. Jag tål inte gul lök men purjo går bra och det passar fint i soppan. Spara även lite grönt att strimla fint och dekorera med isåfall. Ok, nu är det dags för kräftstjärtarna! Mixa mixa mixa, smaka av, justera smakerna och skopa upp. På med de hela kräftstjärtarna och ät!

Den här soppan är så god! Men det är viktigt att man har lite syra, annars blir den lite jolmig tycker jag. Sist hade jag varken citron eller vitt vin hemma och fick droppa i lite vitvinsvinäger och det gick det med.

Igår köpte jag älgfärs för första gången i mitt liv, helt apropå. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den men när jag googlade efter recept såg jag att det tydligen skulle funka bra ihop med ädelost. Av en slump hade jag köpt en bit blåmögelost dagen innan så det avgjorde saken.

Till ett halvt kilo färs tog jag två äggulor, en skvätt vispgrädde och smulade hälften av osten. Tror hela biten var på ca 125 gram eller så. Jag rörde också ner en rågad sked lingonsylt eftersom jag sett att både lingon och tranbär skulle funka bra med älg. Men eftersom sylten innehåller socker var jag lite försiktig med mängden. Söta biffar låter ju inte så gott!

Jag hade nog en del kryddor i men just nu minns jag faktiskt inte vad jag använde. Förmodligen citronpeppar, vitpeppar, lökpulver och förmodligen även persilja.

Det blev en ganska lös smet som formades till fyra rejäla biffar som stektes i stekpanna innan jag la upp dem i en form. Resten av osten smulades i stekpannan och i med mer grädde som fick blanda sig med skyn och jag hällde såsen över biffarna och in med allt i ugnen. Sen glömde jag dem där aningen för länge så ytan blev lite väl mörk kanske. Jag fick också spä ut såsen med lite mer grädde och åt biffarna med lingonsylt till. Ett glas rött fick sällskapa anrättningen.

Jag tyckte att smaken påminde om lever men eftersom jag torkat blodpudding i ugnen precis innan vet jag inte om det kunde bero på det. Annars får jag väl tro att kombinationen av älg och blåmögelost blir leverliknande. Jag konstaterade att lingonen passade mycket bra till! De behövdes absolut som smakbrytning och när jag äter resten av älgfärsbiffarna ska jag nog se till att blanda ner lingonsylt i såsen.

Inte så tokigt alls, alltså!

Sedan jag började med LCHF har det blivit en hel del grytor. Min barndoms grytor var inget spännande alls så jag blev riktigt överraskad över hur gott det faktiskt är! En av hemligheterna är att koka köttet så länge att det tigger om nåd och är så mört att det faller i bitar vid beröring.

För denna gryta hade jag köpt 1,5 kg tjocka revbensspjäll. Man slår förstås till när det är billigt! På mitt Ica Maxi säljs råa korvar för 16:90 kronor kilot av två olika sorter. Dessa innehåller 96% kött och innehåller inte så mycket tillsatser men är välkryddade och goda.

Jag började med att tärna upp köttet. Eftersom min hund är van att äta rå mat fick han benen och en del av fettet. Är man LCHF:are ska man egentligen äta det animaliska fettet med god aptit men jag har fortfarande svårt för alltför fettiga bitar, så jag skar bort det mesta. Men jag sparade två stora stycken fett som jag lät ligga i grytan för att ge smak. Den som inte har hund kan koka benen också. Jag skär köttet i riktigt små bitar, det tycker jag blir godast.

Medan köttet fick brynas slaktade jag korvarna. Skar upp en skåra i skinnet och drog av det. Väl i stekpannan blev det fördelat i mindre bitar. Detta blandades i en större gryta för att allt skulle få plats. En massa kött och innehållet av nio korvar blir en del! Sen öste jag på med krossade tomater och fyllde på med vatten så det täckte. Lite kryddor men inte för mycket eftersom korvarna redan har ordentligt med smak.

Sen var det bara att låta det koka i några timmar.

Grytor ser ju sällan särskilt sexiga ut men jag lovar att den blir ruskigt god! På med lite créme fraiche och så är saken biff. Var är grönsakerna undrar ni kanske, men dem har jag vuxit ifrån.

Ok, ibland blir det enformigt att köpa allt i storpack. Lösningen heter variation. Ena dagen är köttet kryddat på ett vis, andra dagen är det strimlat och kryddat på ett annat vis.

Idag blev det tre små kotletter med varsin sås. Hepp!

Det var längesen jag visade vad jag äter! Mycket beroende på att det är så svårt att få mat att se aptitlig ut på bild. Jag är inte så noga med att dekorera, att det ska vara visuellt tilltalande, jag vill bara ha bra smak. På sistone har det iallafall blivit en del kräftor. I bild syns kräftsoppa och äggröra med kräftor, om ni undrar vad det gula är. Ni ser också ett kräftfat med svenska signalkräftor och ja, jag tog en skiva bröd till, jag drack snaps, öl och vin! Och en liten likörskvätt efteråt. Dessutom unnade jag mej en hel tallrik vatten- och nätmelon! Gud så gott det var! Det är knappt så jag vågar berätta om mina synder för er, jag vill ju helst bara vara föredömlig och inspirerande.

Det har varit mycket fusk i sommar och det är nästan så jag skäms att erkänna det men jag minskar ändå i vikt. Idag var det sex månader sedan jag började med LCHF och jag har gått ner 12 kilo. Eftersom jag har mycket kvar har jag tyckt att det går långsamt men så påmindes jag om att Sten Sture Skaldeman sagt att kvinnor kan gå ner 20 kilo per år och då har jag ju passerat halvårsmålet med råge. Dessutom ska man inte gå ner i vikt för snabbt om man har stor övervikt för huden hinner inte med att dra ihop sig. Så jag försöker känna mej nöjd ändå, fast det strider mot min natur.

Jag måste ju ändå vara tacksam över att jag minskar i omfång trots att jag äter jordgubbar, glass, korv med bröd, jag äter den mat som bjuds hos andra och försöker begränsa mängden bröd och potatis men smakar av efterrätter och födelsedagstårtor. Jag unnar mej både vin och likör. Jag har haft godisfrossa vid ett par tillfällen. Jag har gjort så stora avsteg från kosten att jag borde hamna på ruta ett igen, men otroligt nog har vågen förlåtit mej! Vad detta beror på? Ingen aning. Jag vet att andra är superfrustrerade över att stå och stampa i månader, i vissa fall uppemot ett eller två år innan kroppen äntligen känt sig trygg nog att släppa på fettreserverna. Dessa människor vittnar om renlärigt leverne och har valt bort både grönsaker och grädde i hopp om att förlora kilon. Så det är orättvist här i livet! Just i detta fall är det orättvist till min fördel.

Jag hade tänkt mäta mej men hur jag än letar hittar jag inte mitt måttband, bara ett stelt av metall som inte alls lägger sig om kurvorna som det ska. Men för några dagar sedan uppskattade jag iallafall att midjemåttet krympt med ca 17 cm sedan starten.

Nu har jag köpt på mej vitamintabletter för att jag läst så mycket om brister, trots att man äter det rekommenderade dagsintaget. Vissa förordar mångdubbelt större intag av vissa vitaminer och mineraler och eftersom jag känner att både kroppen och minnet sviker mej så vill jag ge det ett försök. Jag kommer också börja med mediciner som förhoppningsvis påverkar mej i positiv riktning både vad gäller vikt och sinnesstämning, men det kommer jag nog inte avslöja mer om än så här. Kanske sen när jag gjort en utvärdering.

Jag kommer alltså börja äta D-vitamin i tablettform. Jag har också köpt nåt som heter Mitt Val vegetarian på Apoteket. Jag är förvisso köttätare men det pratas så mycket om B12-brist och hör och häpna, en tablett ska innehålla 750% av RDI! Även B2, järn, zink, jod, selen och kalcium innehåller tabletterna och det låter bra. Så ska jag skärpa mej och försöka få i mej mina omega-3-kapslar varje dag.

Min läkare har skrivit ut Stilnoct till mej. Jag har ätit Propavan mot mina sömnproblem men drabbas ibland av hemska myrkrypningar i benen som hindrar mej från att somna. Vilket känns ganska kontraproduktivt. Så nu testar jag Stilnoct - som är beroendeframkallande så jag ska vara aktsam med hur och när jag använder det.

Glömde ju: jag har fått tid hos ortopeden redan i september! Så i höst kommer jag förhoppningsvis kunna gå mer utan att få så jäkla ont i fötterna.

Och för den som undrar så gjorde jag kräftsoppan ungefär så här: Jag hackade blomkål (ca 70-100g) som jag kokade i kräftlag. Sen tillsatte jag grädde, hummerfond och pressad citron. Jag hackade kräftstjärtarna grovt och öste i en försvarlig mängd ihop med en stadig klick créme fraiche. Den blev god! Trots att jag faktiskt glömde soppan på spisen… Mitt minne, liksom.

Kycklinggryta med thailändsk touch och hemodlad sallat.

Äggröra, bacon och kantareller. Dagens frukost var god och mättande. Sniffen och jag ska på äventyr och vandra i skogen bland annat och då är det bra med riktig mat i magen som man står sig på.

Imorgon ska jag blogga om gårdagen. Jag orkade inte när jag kom hem. Jag var trött och hade ont i hela kroppen och ville bara sova. Och jag sov i två timmar. Nu är jag vaken igen. Jag hatar att jag inte har någon regelbunden sömn. Jag hatar att jag vaknar ideligen och ständigt är trött.

Det som hände nu var att jag “råkade” köpa på mej en massa färskt godis i Hummelsta och hade det på soffbordet. Nyvaken tyckte jag att jag inte kunde företa mej något bättre än att mata in godisbit efter godisbit i munnen. De första smakade bra men sen började det kännas som det det är: socker och kemikalier. Tungan verkade reagera negativt på godiset, det smakade inte gott. Hjärtat föll i trav och efter en stund fick jag magknip.

Missförstå mej rätt nu men jag tyckte det var ganska skönt. Nu kommer jag förhoppningsvis få lättare att motstå det eländiga godiset som jag enbart köpte för att jag var i obalans och kände för att gråta. Ja jag hade faktiskt gråtit en skvätt innan jag kom till godisbutiken och det låg liksom strax under ytan och puttrade.

Jag kan konstatera att kolhydrater ger sockersug. Jag har fuskat en hel del med kosten denna sommar och det syns på vågen. Jag har inte gått upp men viktminskningen har varit minimal. Det har varit för många undantagsfall där jag ätit det man bjudit på och jag har själv tagit hem sånt jag borde undvika. Sockerberoendet är starkt och mycket svårt att bryta. Maten jag äter är fortfarande vettig ur LCHF-synpunkt men det är allt det där som kommer till som ställer till det för mej. Jag har inte varit disciplinerad. Och det är typiskt att jag fuskar när jag känner mej ynklig och låg och mitt gamla mönster av att trösta mej oralt kommer fram.

Vi får väl se vad jag hittar på med det kilo lösgodis som är kvar. Kommer avsmaken vinna över sockermonstret?

Nu ska jag försöka somna om. Jag har varit vaken en timme och snart borde sömnen vara redo att ta över igen. Om nu inte sockerchocken och magknipet kommer hålla mej vaken ytterligare.

På Ica Maxi sålde de ut en massa påsar med fröblandningar för en femma stycket. Jag tog tre. Vissa innehöll torkad frukt som ju är “absolut förbjudet” inom LCHF. Till dagens bröd tog jag dock en som bland annat innehöll torkad tomat, valnötter, pinjenötter, basilika och timjan. Mina övriga frö-resurser såg lite skrala ut så jag fuskade genom att tillsätta mjöl. Något mindre än den söndermixade fröblandningen. Så ägg, bakpulver, fiberhusk och vatten. Smeta ut på plåt och grädda.

Det blir gott och mättande att ha med på morgondagens äventyr!

Är kolesterol en riskfaktor?

”FARLIGT” KOLESTEROL Flera vetenskapliga studier har visat att infarktpatienter har lägre kolesterolvärden än normalbefolkningen och att dödligheten dessutom är högre vid låga värden. Nu är det dags att förkasta hypotesen om sambandet mellan höga kolesterolnivåer och hjärtinfarkter och kanske också dags att utreda vad som lett till detta vetenskapliga haveri, skriver Lars Werkö, Tore Scherstén och Ralf Sundberg.

Läs hela artikeln här: länk

Kolesterol är livsviktigt

Kolesterol är ett av kroppens viktigaste ämnen. Det är den vanligaste organiska molekylen i hjärnan. Kolesterol stabiliserar våra cellmembraner och är den grundmolekyl som de hormoner som reglerar vår fortplantning bygger på.

Vår modersmjölk innehåller mättat fett och kolesterol. Varför, om det inte vore nyttigt? Varför är hönsägg rika på kolesterol och mättat fett om de vore skadliga ämnen?

Varmblodiga djur som människan eller hönan bildar mättat fett. Det beror på smältpunkten. Fiskar och andra kallblodiga djur bildar istället fleromättat av samma skäl. Äter vi mycket fleromättat sjunker kolesterolvärdet i blodet, beroende på att cellmembranerna börjar läcka och att kolesterol då tas från blodet i en räddningsaktion. Detta kan avläsas i ett lägre kolesterolvärde, men det gör ingen friskare heller.

Läs hela texten här: länk

I motsats till vad många tror är kolesterol inte ett fett, utan en sterol, en slags alkohol. Det är ett vaxartat ämne som är olösligt i vatten, och den egenskapen gör det essentiellt i kroppens cellmembran. Hjärnan behöver mycket kolesterol och hormoner som östrogen och testosteron använder det som byggsten. Kolesterol är också nödvändigt för att bilda D-vitamin, och det används för att laga skadade celler.

Olika bilder av kolesterolet målas upp i olika sammanhang. Den första är den direkt vilseledande bilden från margarinreklamen, där kolesterol är något farligt som finns i maten och som helst bör undvikas för att slippa hjärt-kärlsjukdom.

Kolesterol får vi visserligen i oss från animaliska källor, men det mesta bildas i kroppen, framförallt i levern. Leverns produktion minskar också i relation till hur mycket kolesterol vi äter, och därför är det svårt att påverka kolesterolhalten genom att äta kolesterolfattig mat.

Läs hela texten här: länk

Läs också Kostdoktorns snabburs i blodfetter/kolesterol här: länk