Trots ovädret drar jag på mej jacka, kängor och drar en keps över huvudet. Det snöblandade regnet piskar mej i ansiktet, men jag hastar iväg i mörkret utan att möta någons blick. Jag rör mej mot en trafikerad gata och tar skydd i en busskur, men när en buss närmar sig viftar jag åt den att åka förbi. Jag noterar att busschauffören tackar för min gest, det var fint gjort. Kylan kryper in genom kläderna och jag rör mej för att hålla värmen. Någon av bilarna kommer sakta farten, men jag vet inte vilken. Tiden får utvisa vad det är för bil som för mej bort. När jag kommer hem igen har jag min påse, det gröna guldet jag tänkt så mycket på. Det som jag bara måste ha.

Ok, det var en version. I den andra blir jag upplockad av Kerstin i sin nya bil som jag inte dittills sett. Den var säkert bra, men just idag krånglade den och belade rutan med tjock imma. Det var helt omöjligt att se nåt och vi skulle fara till Enköping BARF! På vägen dit hade vi ångbastu, på vägen hem var det iskallt. Men sikten var det viktiga och vi kom hem i ett stycke. Nej, i tre separata och upptinade stycken! (Oscar var med i bilen.)

Jag köpte två lådor kalkonskrov och en påse blandade fötter. Ja, tio kycklingfötter och två kalkonfötter, för att vara exakt. Detta är alltså rekreationsben för hund, sånt som de ska gilla att gnaga på. Synen är så makaber, så när jag stod där i butiken blev jag tveksam till om Sniffen verkligen skulle godta detta, så först plockade jag bara åt mej halva mängden. Efter god betänketid och försäkran om att föreståndarens hundar älskade det tänkte jag att vafan, han gillar ju rester av döda skator, så varför skulle han inte gilla detta? Har han nånsin ratat något som ens är avlägset ätbart? (Ja faktiskt så har han matvägrat EN gång, och det var Willys egna hundmat. Annars äter han ju ALLT.)

Jag la en kycklingfot på golvet och kallade på el Sniffo.

Efter lite nosande bars foten ut på hallmattan där han gärna ligger och gnager på ben. Det såg lite makabert ut med “fingrar” som stack ut ur hundens mun, men när jag hämtat kameran var det redan över. Det tog kanske en eller två minuter att få i sig fossingarna. Jaha, inget mysigt kvällsgnag såhär på fredagskvällen!

Vi får ta fram påsen med det gröna grejset och rulla några jointar. Fast jag vet inte hur gott det är att röka alger. Just det, det är alger. Kosttillskott.

På vägen hem träffade jag på min svågers kusin som bor nära mej. Hon var hundvakt åt boxern Rune som var typ 18 veckor och redan var större än Sniff. När jag kom hem hade jag visst med mej den valpiga doften och Sniffen snusade länge på mitt högra knä.

Så var jag tvungen att ta ett kort framifrån på Sniffen, för jag är övertygad om att han måste ha pinschervärldens bredaste bringa. En renrasig pinscher, men en pitbullgen måste ha slunkit med på nåt sätt iallafall. Han är kort i rocken (vet inte exakt hur hög han är) och väger bara 12 kilo, men ser ut som en bodybuilder. Tja, det kanske blir så om man drar mycket i kopplet? Det kanske är en draghund jag har?

Sweetness.

Sniffen piper och vill uuuuuuut, ja så tolkar jag det iallafall. Jag trodde det regnade, men när jag kommer ut i trappuppgången ser jag snö på fönstret. Jag tar ett kort och Sniffen undrar förstås vad jag finner så intressant. Intill min dörr sitter en bild på Sniffen så folk ska vara medvetna om att det bor en hund här. 

Golvet är halt, tycker Sniffen som håller sig nära väggen. Det uppstår problem om nån ställer sig eller lägger saker intill väggen, hur ska han då komma fram? I hissen står han gärna vid dörren, för det är så viktigt att få vara den som går först! Men är det andra med i hissen kan han sitta fint också.

När vi kommer ut genom porten är något annorlunda, han verkar först inte fatta vad. Sen får han frispel! 

Krumma skutt och snabba krabbsprång fram och tillbaka. 

Efter ca 53 sekunder tycker han att det roliga är över och vill in igen. Eftersom han hunnit kissa mellan sprången skyndar vi in från det otäcka vita. Jaha, det var vinterns första snöfall, det!

Föreläsningen om kost inleddes med att föreläsaren undrade vem som hade bil. En bilägare fick sen redogöra för vilket märke det var på bilen, hur långt den gått, hur mycket bensin den drog och han fick berätta vad han gjorde för att hålla bilen i god kondition. Naturligtvis var det ett talande exempel för hur måna vi är om att sköta materiella ting, medan vi inte är lika petiga vad gäller oss själv.

Hur många mil har du själv gått? Hur mycket bränsle drar du? Ja, det var förstås omöjligt att svara på.

Det visade sig att vi ska gå 7-10 000 steg per dag. Under en livstid äter vi 40-50 ton mat, per person alltså.

Vi begrundade skillnaderna i kosten då och nu och det var ju inte jättesvårt att lista ut vad förändringarna berodde på. Matproducenterna späckar maten med fett och socker för att vi uppfattar det som välsmakande. Samtidigt sätter sig det mättade fettet i våra ådror och täpper till kärlväggarna.

En kvinnas dagliga kaloriintag bör ligga på 1700 - 2100 kcal, en man ska ligga på 2100 - 2500.
Muskler förbrukar mer energi.

1 gr kolhydrater motsvarar 4 kcal
1 gr protein motsvarar 4 kcal
1 gr fett motsvarar 9 kcal

Med snabba/långsamma kalorier menas den tid energin stannar i kroppen.

Livsmedelsverket rekommenderar att man äter enligt tallriksmodellen med de proportioner som anvisats i tabellen ovan. De tycker också att man ska äta 500gr frukt och grönt om dagen. En banan, ett äpple eller päron motsvarar ca 100gr, så tre frukter om dagen plus sallad till maten är ungefär lagom. Fisk ska ätas tre ggr/vecka. Man ska äta bröd till varje måltid (utan feta pålägg) och laga maten med olja. Ja, det är livsmedelsverket som tycker det.

Föreläsaren rekommenderade Skalmans ät- och sovklocka, man ska äta (och sova) på regelbundna tider.

Mindre än 15% av totala dagsintaget av kalorier får bestå av socker. (Vet inte om jag förstått min anteckning rätt här, senare står det nämligen 10%)

Om man “unnar” sig något ska man hålla sig under 300 kcal, vilket motsvarar: 1 bulle, 1 dl glass, 50 gr choklad, 50 gr smågodis, 1 dl chips, sylt/mos till maten, 1 glas vin eller 1 lättöl. Man får alltså välja EN sån här grej I VECKAN!

En pastasallad kan verka nyttig, men med dressing kan den innehålla halva dagsbehovet av kalorier. (Den som visades upp innehöll 1150 kcal.)

Leta efter Gröna Nyckelhålet! En märkning som visar att just den artikeln är nyttigare än andra, jämförbara produkter.

Stenåldersmänniskan som inte hade regelbunden tillgång till föda fick passa på att äta när tillfälle gavs. Därför signalerar smaken av sött eller fett till hjärnan att detta är något bra, något vi ska äta mer av. Alltså måste vi arbeta emot såna impulser! När vi föds är söt bröstmjölk vår första föda och vi fortsätter associera sötma med positiva känslor.

Vi konsumerar 41 kg socker per person och år. Det innebär 115 gr/dag, vilket är detsamma som 38 sockerbitar.

En kvinna bör max få i sig 55 gr/dag, en man kan utan vidare smälla i sig hela 70 gr/dag utan att det sätter sig på höfterna. (Förlåt, jag spårade visst ur lite där.) För en kvinna motsvarar det 16 sockerbitar och för en man 22 bitar.

Det dolda sockret finns överallt, i en mängd produkter. Exempelvis en Yalla drickyoghurt innehåller 8 sockerbitar. (Halva dagsbehovet om man är kvinna!) Ett åttaårigt barn får äta motsvarande 15 sockerbitar tack vare den höga energiförbrukningen.

Och med detta glada budskap avslutades föreläsningen. Ok, det pratades om julbord och bufféer och sånt också, men det brydde jag mej inte om att anteckna. Julbord som undantag är ok i min bok, det är när det blir en regel som det är farligt. Ingen omskakande information, men jag tyckte den där jämförelsetabellen var lite kul. Jag gillar tabeller och uppställningar. Det är så skönt när andra räknar ut saker åt en, jag suger på matte.

Tänk att jag är så engagerad i Sniffens kost, medan min egen inte alls är lika intressant. Jag vill ju ha min choklad och mina vaniljmazariner ifred!

Ni som tycker det verkar omständligt att BARF:a sin hund lär ju få vatten på sin kvarn nu. Svimma inte, men ja, jag har gjort en smoothie till Sniffen idag! Den innehöll banan, äpple, fil, och hans ärtor-majs-parprika-mix. Den luktade riktigt gott!

Nej. Man behöver INTE göra såhär när man barfar sin hund, det var bara ett infall av mej när jag stod i köket och grejade. Jag har inte gett honom frukt på länge och det är ju supernyttigt. Varför då inte blanda med fil så det blir en smoothie när all frukt och grönt ändå ska mixas? Apropå det: det gör inget om allt inte blir puré eftersom bitar hjälper hunden tömma analsäckarna. Så nu vet ni det. Ni som inte har hund hade kanske sluppit den informationen.

Är det jobbigt att barfa sin hund? Jag är ganska lat av mej så jag vill inte ha en massa extrajobb! Men grejen är att när jag håller på med hans mat känns det inte som jobb, det är lustfyllt! Tycker man att det är kul att rida så tänker man inte på det som jobb att rykta och mocka. Att segla kan vara hårt jobb, att dra runt på en golfvagn är också tidskrävande och en fysisk påfrestning, men har man kul när man gör det tänker man inte på det som jobb.

Så är det för mej när jag pysslar med Sniffens mat. Jag är väldigt “hands on”, jag är “learning by doing” personifierad, för jag har svårt att läsa mej till kunskap. Jag är en praktisk människa, jag måste testa och låta frågorna poppa upp och besvara dem efterhand. Ja jag kanske beter mej irrationellt ibland, jag tänker bara ett visst antal steg framåt. Jag borde bli en mer organiserad människa överlag, men jag försöker att inte låta Sniffen lida för att jag improviserar mej fram.

Om någon ser eller anar att jag skadar min hund på något vis hoppas jag ni griper in! Men jag lovar att jag verkligen är fokuserad på hans välmående och läser om nutrition varenda dag!

Sniffen är en matglad vovve och ratar inget jag serverar. Om ni undrar om era hundar skulle äta BARF-mat kan jag ju bara säga: testa! Lagar du kyckling? Ge hunden en rå bit kyckling! Ge en vinge! Råa f-ben splittras inte i magen, men ben som bär upp djurets vikt är naturligt hårdare, så avvakta med kycklingklubba om din hund är ovan. Ska du ha grönsaker till middag? Mixa lite till hunden! Blandat ihop med kött slinker det garanterat ner! Om din hund tycker ditt matos luktar gott hjälper det till att servera maten samtidigt som hunden känner doften av din!

Hundens nos är väldigt känslig, det vet alla. Den uppfattar dofter väldigt bra, men den har faktiskt sämre smaksinne än oss människor. Dessutom äter den inte som vi gör, den glufsar i sig maten och hinner knappt känna vad det smakar, så lukten är viktigare i det här fallet. Om hela köket luktar himmelskt vill hunden säkert smaka!

Sniffen åt sin smoothie med ris, en helt vegetarisk rätt slank alltså ner utan protester. Till frukost åt han nötfärs och kalkonlever utan något grönt till, så det blev nog en bra balans.

Efter föreläsningen tog jag ut Sniffen på promenad i grannskapet. Det börjar skymma tidigt, men klockan var kanske kvart över tre så det var inte mörkt. Sniffen gick i sitt långa koppel framför mej och jag hörde att det kom nån bakifrån. Det gjorde inte Sniffen förrän den högresta mannen var helt nära. Sniffen blev skraj och tog ett språng mot mannen med öppen mun och siktade mot hans handskbeklädda hand. Jag skrek nej och drog Sniffen mot mej. Mannen kastade bara en blick mot Sniffen och fortsatte gå, så han verkade inte ha blivit illa berörd alls. Däremot var Sniffen väldigt illa berörd, liksom jag.

Mörka gestalter som kommer emot honom har han svårt för. Särskilt om det är män. Problemet är ju att han inte skyggar undan och gömmer sig utan försöker skrämma bort den som skrämmer honom! Kommer det joggare på kvällen ställer han sig på bakbenen och låter som en björn. Även män som lunkar fram kan vara läskiga. Väldigt sällan reagerar han starkt på kvinnor. Ja, här talar vi könsdiskriminering.

Det är inte kul. Jag kan ju inte tala om för honom att han inte ska vara rädd. Jag kan ju inte banna honom för att folk skrämmer honom. Jag kan inte förmå honom att uttrycka sin rädsla på ett sätt som är mer acceptabelt.

Om det smyger sig på en karl som jag inte heller hör kanske jag inte hinner reagera i tid. Please people, håll er på en koppellängds avstånd! Inkräkta inte på en människas eller ett djurs personliga sfär när det finns gott om plats! Vissla eller hosta, gör er närvaro känd.

Strax därpå kom en kvinna emot oss och då hade Sniffen inte hunnit varva ner, så när han såg henne reste han ragg. Han lugnade sig när han såg att det var en kvinna och traskade obekymrat på. Vi mötte softien Smilla som var lika lekfull som Sniff. Hennes matte och jag språkade en stund medan hundarna busade.

Jag uppfattar det som att de flesta här där jag bor tycker att hundar ska få hälsa på varann när de möts. Är de lekfulla får de busa lite innan man går vidare. Det finns folk som inte vill att deras hund ska få hälsa, men de hundarna är ofta hotfulla/rädda och visar med all önskvärd tydlighet att här inte ska hälsas, så dem lämnar man lite utrymme för. Sniffen brukar tycka det är ok när jag av en eller annan anledning inte låter honom hälsa. Men när jag läser på nätet verkar konsensus vara att hundar inte hälsar på hundar de inte känner. Tja, kanske har vi en annan umgängeskultur och egna sociala koder här i Hemdal, för alla hundägare med glada hundar går oftast rakt emot oss och frågar inte ens om det är ok att hundarna hälsar.

Intressant nog är det roligt i ett par minuter, sen återgår Sniffen till sitt sedvanliga sniffande - trots att jag beskrivit honom både som hundfixerad och översocial. Han blir ofta till sig inför tanken på ett möjligt hundmöte och i det läget kan fixeringen vara svår att bryta. Men han verkar “tröttna” allt fortare och i vissa fall kastar han bara en förstulen blick och går vidare, så det verkar vara på väg åt rätt håll.

Apropå rädslan för mörka gestalter kan han krypa ihop och röra sig väldigt lågt mot marken med rest ragg när han ser en främmande hund på avstånd. När han kommer närmare och ser vad det är så släpper rädslan, han har aldrig gruffat med en okänd hund.

Jag har ju funderat på om han har dålig syn, men hans generella ängslighet är kanske förklaring nog. Vi ska göra trygghetsövningar här hemma. Han ska blunda och låta sig falla handlöst bakåt och så ska vi se om jag fångar honom eller ej. Närå, men hur gör man?

Morotens Fanclub, ledd av Frida med Sniffs bröder Tricky och Disse, frågade nyss efter morotens status. Det är med sorg i hjärtat som jag måste meddela att Moroten I inte längre finns ibland oss. Han försvann genom ett tragiskt missöde då han förväxlades med köksavfall och hamnade i soporna. Men som ni ser har hans syskon slutit upp och ska föra de stolta traditionerna vidare! Här ska blastas! It will be a blast, som Moroten II sa. Det är han som har den sjangdobla plymen på huvudet.

The show will go on.

Såhär fint blir det när man blandar olja med vinäger. Fiskolja, rapsolja och äppelcidervinäger.

En stor bytta grönsaker: vitkål, brysselkål, kokta morötter och böngroddar. Vikt: 1 kg.

Lite vatten för att underlätta för mixerstaven, men ack - motorn blev varm och jag blev tvungen att låta den vila innan jag kunde fortsätta. Brysselkålen var kvarterad med hade behövt hackas finare. Hårt som attan var det! Men till slut blev det purée av allting. I med linfrökross också!

Innehållet i bunken sjönk rejält. Det blev tre påsar för frysen och resten blandades med den frysta mixen av ärtor, majs och paprika, serverad ihop med nötfärs och min olje-vinägermix. Sniffen tyckte förstås det var mums.

Verkar det krångligt? Ju mer jag fördjupar mej, desto mer lär jag mej om vad som är viktigt, men man uppmuntras också att andas djupt och ta det luuugnt! Man köper de grönsaker som är i säsong och är billigast. Man blandar några sorter och puréar dem och fryser in i portionsbitar. Hunden får den mesta näringen från kött och grönsakerna ska motsvara maginnehållet i de bytesdjur vildhunden fäller. I det vilda äter de nästan allt, musklerna, inälvorna och benen. Och det som finns inuti inälvorna.

Mineraler ska både människor och djur få i sig via grönsaker, som i sin tur bildar dem utifrån den mineralrika jord de växer i. Problemet är att ständig odling utarmar jorden och mineralerna finns inte där i samma utsträckning som förr. Alltså måste vi tillföra vissa mineraler i tablettform. Oljorna behövs bla för att få i oss nyttiga omega 3-fetter och äppelcidervinäger hjälper hundens mage bryta ner svårsmält mat.

För att ni inte ska somna avslutar jag dagens lektion här. Mer kommer!

Plötsligt skickar syrran en länk till mej, okommenterad. Jag klickar på den och stelnar till, trots att jag anat oråd redan när jag läste adressen. Jag trodde faktiskt hon fått i uppdra att snygga till designen, men nej.

Ni kan helt tryggt klicka på länken och titta, den håller sig inom anständighetens gränser. (Så länge man inte klickar på Produkter, då kan man blygas lite.) Det är bara det att någon utnyttjat animationer till bristningsgränsen, utan att det fyller någon funktion. Rent estetiskt är det en skymf mot seende människor.

Jag har kanske inte den häftigaste designen själv på min blogg, men jag tror jag skulle kunna åstadkomma något bättre.

http://www.kebab2000.com/

Det är typiskt syrrans humor att skicka länkar på fula sajter…

Jag vaknade med ett ryck flera gånger inatt, säker på att det måste vara dags att stiga upp. Det var det inte. Men jag vaknade i tid tack vare mina kära vänner takläggarna. Ibland är det bra att bo högst upp när taket läggs om. Oftast är det inte så kul att väckas av hamrande och radioskval.

Är det inte lustigt hur alla bullriga arbeten måste utföras mellan 06:45 och 09 på morgnarna? Sen tar de frukost och efter det arbetar man med tops istället för släggor.

Mina takläggare kommer och går på konstiga tider, ibland köper de pizza och tar med upp efter 18 på kvällarna. Fasen, jag kanske måste upp och titta hur det ser ut på taket, kanske har de bubbelpool och sport på widescreen däruppe?

Iallafall. Jag kom upp och iväg. Vid lunchtid hade jag visserligen fortfarande inte ätit något men jag kunde inte fungera utan mobil, så jag cyklade iväg till Hälla. Första gången jag cyklade dit! Eftersom jag har lite kvardröjande cykelskräck gillar jag inte att cykla i närheten av andra trafikanter men det gick bra. Medan jag cyklade funderade jag på vad jag skulle säga till försäljaren. Att den dog utan att jag gjort något måste de ju har hört hundra gånger, även när de kan se att mobilen fortfarande dryper av såpvatten eller har allvarliga karosskador. Nej jag har inte gjort nååånnntinng!

Bisarrt nog fann jag mej fundera på hur jag skulle kunna göra min helt sanna historia mer trovärdig!

Svettig och rödflammig av cykelturen stegade jag in hos Telenor och där stod flickan som sålt mej mobilen, jag berättade att den bara dött i min jackficka och hann inte längre än så innan hon fick igång den. Den levde! Den hade återuppstått! Åh, med en blandning av lättnad och genans frågade jag hur det var möjligt och hon spekulerade att den kunde varit utsatt för kyla. Jag skulle komma tillbaka om den spontandog flera gånger. Jag tackade för mej och gick skamset ut. Så typiskt! Jag hade ju försökt få igång den flera gånger! Laddat den, tagit ur batteriet och försökt starta om men icke! Den sparade sig tills den kunde bevisa för mej vilken idiot jag måste vara.

När jag ändå var i ett köpcentrum var jag ju tvungen att shoppa. Annars hade jag ju cyklat dit förgäves! Skitsamma att jag inte hade pengar att göra av med! Ni fattar logiken va?

Jag köpte billigt smink inne på HM med tanken att jag kanske nån dag börjar sminka mej mer regelbundet igen. Jag har mängder av gammalt smink som borde kastas, nu kanske jag kan komma mej för med det. Inne på Lindex var det 2 för 1 på alla reavaror och jag hittade kläder till USA-syrrans ofödda baby. Jag har förresten fått se en 3D-bild på ansiktet på flickan! Och hon ska inte födas förrän i januari! Hur sjukt är inte det? Hon har sin mors näsa, den saken är klar. Sen var jag tvungen att köpa mej lite choklad och hamnade på Ica Maxi. För att kompensera köpte jag vitaminer och fiskolja. Och eftersom jag hade en idé köpte jag en tom pumpflaska inne på parfymerian.

Sen cyklade jag hem. Jag hade ont i knät och haltade runt inne på köpcentret och inte nog med det, efter ett tag fick jag ont i ryggen. Jag kände mej rätt slut när jag närmade mej hemmet och slogs av insikten att det väntade en rastlös Sniff hemma. Att jag är trött och slutkörd gör ju inte Sniffens behov av motion mindre.

Nu ska jag laga mat, sen får vi se vad som händer.