Apoteket säljer nu ett receptfritt smalpiller. Skillnaden mellan receptfria Alli och receptbelagda Xenical verkar vara att den bara är hälften så stark. (Och när Apoteket informerar om detta kan man ju funderar på hur lång tid det tar för folk att tänka “aha, men om jag dubblar dosen…”)

Pillret ska alltså göra dej smal genom att hindra fettet från att tas upp av kroppen. Enligt Kostdoktorn fungerar det som antabus mot fet mat. Känns det lockande? Kika in på den här sidan först innan du överväger att testa det. Länk

Javisst, Carita Övelius erfarenhet kan vara ett sällsynt undantagsfall men bilderna och berättelsen är chockerande! Alla mediciner har sina biverkningar och man kan inte i förväg veta vad man själv kommer drabbas av. När det gäller viktproblem finns det som tur är andra vägar att gå!

Själv fick jag Xenical utskrivet för ett år sedan men av nån anledning kom jag mej aldrig för att börja med dem. Det var nånting med de explosiva fettdiarréerna som avskräckte… kul att vara ute på promenad med hunden då! Där nånstans går min smärtgräns för vad jag är villig att utstå för att gå ner i vikt.

Uppdatering: läs Caritas mejl här!

Vid halv tiotiden bäddade jag på balkongen och tog med en hundbok och en skål med jordgubbar, björnbär och grädde. Lyssnade på radio på min musikpryl när mamma ringde och undrade om jag hade några planer för dagen. En timme senare plockade hon upp mej och vi tog en vända på marknaden som annars kännetecknas av regnväder, men nu är visst oturssviten bruten! Jag kikade på läderhalsband åt Sniffen men köpte inget. Däremot blev det en underbart varmrökt forell och två hekto bigarråer. Kunde inte riktigt motstå dem när jag passerat kokostoppar, belgiska våfflor och langos som försökt fresta mej in på syndens väg. För det ska gudarna veta att jag fortfarande längtar efter sånt! Annars frestades jag mest av spikmattorna av Shaktimodell. En för 450:-, två för 800:- sålde de dem för. Hade det inte varit för Sniffens veterinärbesök och mediciner och allt så hade jag slagit till. Efter en timme i stekande sol åkte vi till mataffären och sen plockade vi upp Sniffen.

Sen lökade vi! Jaaaa! Vi åkte hem till mina föräldrar och la oss på gräsmattan. Mammas solsäng släpades ut och Sniffen bands fast i sitt 3,5 meterskoppel under ett päronträd så han kunde välja sol eller skugga. Han föredrog mestadels skuggan under en tät och sval buske. Jag fixade fram en plastback som vi fyllde med kallt vatten och en handduk som Sniffen och jag samsades om. Med jämna mellanrum blötte jag ner handduken och strök över hans päls och han var väl måttligt road men det var nog skönt ändå. Mamma fixade med vattenskål åt Sniff, bjöd honom på hundkex och ett tuggben i form av en “kycklingklubba” och tyckte han skulle ligga på en trasmatta utifall att han är allergisk mot gräs. Den enda som låg på trasmattan var jag. Sniffen föredrog gräset. När mamma drog fram vattenslangen i hettan blev jag jätteglad och vi sprang genom “regnet” ett par varv. Tror ni Sniffen uppskattade det då? Icke.

Men det roliga var att Sniffen faktiskt kunde ta det lugnt ute! Vi lökade på riktigt! Jag låg och halvslumrade, mamma läste en tidning och Sniffen låg ner i gräset. Stilla. Utan att pipa. Visserligen höll han koll på buset men inte ett enda skall! Inget rastlöst vankande! Och när det blev dags att fixa käk kunde jag gå in i huset utan att han fick panik! Han försökte inte slita sig loss ur selen utan stannade på sin plats. Vi grillade och dukade ute så jag gick in och ut ur huset flera gånger och ibland pep han till när han såg mej försvinna in genom dörren. Kändes som om han ville påminna om sin existens mest. Sen satt jag och åt utom synhåll bakom en mur och han pep bara någon enstaka gång. Succé! Om det berodde på värmen eller de nya pillrena vet jag inte, men jag är tacksam i vilket fall.

När vi kom hem kring 17 var vi båda helt slut. Sniffen är ju van att sova bort sina dagar för att få ett energiryck efter middagen och att ha varit vaken, om än stillsam, verkade ganska knäckande. Han orkade knappt ta sig ur bilen och tog sin goda tid på sig till dörren. Sen slocknade han på golvet och det gör han ju bara när det är väldigt synd om honom. Jag somnade en stund i soffan, väl medveten om att jag behövde mina krafter för att orka bada min lille patient.

Förra gången morrade han åt mej när jag satte ner honom i badkaret men denna gång var han tyst. Jag bryr mej inte om att kalla på honom för att jag vet att han blir så konfliktladdad av det. Jag hämtar honom helt lugnt och bär honom till badkaret och så kör vi bara igång. Och jag hade kommit ihåg att ladda tvättlapparna med mycket shampo så det blev ett rejält lödder. Han satt lugnare denna gång och härdade ut bra. Gjorde bara ett smitningsförsök. Jag struntade i att konstra med godis denna gång, jag masserade frenetiskt istället och det gick bra. När han slutat slicka sig ska jag spraya på medicinen, misstänker att den inte är så kul att få i sig.

Jahapp. Så har ännu en dag gått. Det ska tydligen vara lika bra väder imorgon, tyvärr kommer jag inte hinna vara ute och njuta av vädret alls.

Hoppsan, här kom Sniff springandes med min sko i munnen! Lämnar den snällt till mej och får en godisbit i utbyte. Tänk om han ville apportera också! Men vi har problem där. Han vill ogärna ta leksaker jag har valt. Han vill inte kampa utan stirrar dumt på mej och kastar jag iväg nåt kollar han vart det landar men bryr sig inte mer än så.

Okej… här kommer Sniffen med tredje skon på 5 minuter… kanske försöker han säga åt mej att klä på mej så vi kan gå ut? Tänk att jag ska vara så svårtränad!

Lever är inget jag äter särskilt ofta. Eller rättare sagt, jag åt det nästan aldrig innan jag la om kosten. Nu händer det faktiskt ganska ofta! Jag gör som jag lärt mej av mamma, jag äter kycklinglever ihop med bacon och vispgrädde, då smakar det som bäst. Och jag unnar mej lite fusk i form av lingonsylt till, bara för att det passar så bra ihop.

Jag mäter inget när jag lagar mat och det är faktiskt inte så noga med att proportionerna blir rätt, tycker jag. Inte heller kryddar jag! Sedan jag la om till LCHF så smakar maten så mycket ändå. Men du får naturligtvis krydda efter behag! Tänk då på att baconet är salt så det behöver knappt tillsättas.

Så skölj levern under rinnande vatten i ett durkslag och klipp ner direkt i stekpannan. Senor, hinnor och övrigt rens får hunden äta som det är såklart.

När grädden fått tjockna i pannan kan man servera grytan som den är. Det blir ca två portioner. Om man gillar leverpastej men har svårt för lever i bitar kan man förstås äta den varm efter mixningen också. För att göra leverpastej öser man bara upp i lämpliga burkar och ställer kallt, den får då samma konsistens som vanlig köpt leverpastej. Skillnaden är förstås att den här är helt ren från tillsatser!

Den som tål kolhydrater kan äta den på mackan, vi andra kan rulla in lite pastej i en ostskiva och ha som snacks. Eller så stryker man lite på en bit kött.

Eller så använder vi den som lyxig belöning till hunden!

Sanna, jag vet inte om Kelly är lika dålig på att äta bacon som du, men det går förstås lika bra att laga den utan bacon! Själv tycker jag den ger en fin smakbrytning. Lycka till med lerpan!

Oftast ligger Sniffen under täcket vid mina ben, men det händer ibland att han kurar ihop sig bakom mitt huvud när vi ligger i soffan. Det är så himla rart! Jag har försökt få honom att lägga sig framför mej så jag kan hålla om och klappa honom men se det tycker han inte alls passar. Det är lite otäckt att ligga sked eller nåt. Därför blev jag helt chockad när han igår på balkongen la sitt huvud över mitt som till höger i bild.

Om ni undrar vad jag gör uppe 05:27 på morgonen så kan jag tala om att jag vaknade för en och en halv timme sedan med magont. Jag skyller på chokladen. På ett dygn smällde jag i mej 100 g mörk choklad och fick tre stora finnar som ett brev på posten. (Och så säger de att kosten inte ska påverka akne!) Jaja, synden straffar sig själv. Nu ska jag försöka somna om igen. Hur ska jag annars orka med balkongluren sen?!

Leif Lundberg har gjort en folder om margarintillverkning i pdf-format som kan laddas ner här: länk

Så har veterinären skrivit på det papper som kallas hemgångsråd. Observera sista stycket där han ordineras positiva intryck! Lite gulligt tycker jag. Nu hoppas jag att vi inte råkar ut för nåt dumt under denna ack så viktiga fas.

Idag skiner solen och jag har bäddat på balkongen. Det var väldigt varmt och jag låg förstås naken och lyssnade på min lilla musikmojäng och läste i böckerna jag fick på min födelsedag, en om korgflätning och den andra om hundens beteende. Den verkar utgå från de olika tester och beskrivningar man gör med hundar. Det enda som retar mej är att det är labbar och schäfrar på var och varannan bild. Texterna är väldigt diplomatiskt formulerade och hittills har jag inte läst något som handlar om problemhundsbeteende, men det kanske kommer.

Jag åt en supersmarrig frukost med frusna jordgubbar och björnbär med grädde! Ojojoj så gott det var.

Jag lever farligt nu för jag bestämde mej för att fira viktnedgången med mörk choklad igår. Köpte tre olika kakor och tyckte Anthon Bergs Raspberry & blackberry lät läckert. Och det var det. Ååååh så gott! Det ska vara 30% kolhydrater vilket inte är så illa för att vara choklad, men det smakar sötare än den choklad jag brukar unna mej.

Kanske blev jag lite extra sötsugen av att ha kolkat i mej all den där extrasötade saften när jag höll på svimma. Men jag ska göra mitt bästa för att inte låta detta spåra ur alldeles fullständigt.

Så har jag badat Sniffen med specialschampot för första gången. Nästa gång ska jag se till att preparera tvättlappen med schampot innan jag lyfter jycken i badkaret. Nu blev det så brått att jag bara fick på en liten mängd. Och som jag gnuggade! Han skulle ju bara behöva ha medlet på de angripna områdena men eftersom han absolut inte ville vänta 10 minuter och var totalt ointresserad av den kassler jag tagit fram åt honom så löddrade jag in hela hunden så något skulle hända hela tiden. Han stod och darrade så jag hoppades det skulle göra honom lite varmare iallafall.

Faktiskt slappnade han av en smula mot slutet så detta ska kanske gå att genomföra. På söndag är det ju dags igen…

Han blev iallafall inte sur på mej utan la sig intill för att torka. Faktum är att han la sig med sitt huvud rakt över mitt så jag inte kunde andas! Men det var så gulligt gjort att jag inte kunde med att knuffa bort honom utan jag fick lyfta lite på hans halsskinn för att få lite luft.

När han blivit torr tog jag ut honom och passade samtidigt på när han ändå var kopplad att spraya på det andra preparatet så han inte skulle kunna gömma sig eller slicka bort det. Ute träffade vi min lomhörda granntant som ville prata och under över alla under, Sniffen gick med på att gå fram och nosa och slicka på hennes utsträckta hand! Och sen var han jättenyfiken på vad hon företog sig och glömde för ögonblicket bort att vara rädd för knäppningarna i vårt hus. (Viktigt med positiva intryck!)

Nu blir det böldpestbilder! Den som inte vill se ska inte klicka på länken nedan eller kommentera inlägget. (Fast det ser inte så läbbigt ut.)

Continue Reading »

Vet ni vad? Jag har banne mej världens sötaste hund! En riktig gullegris. Tog en massa bilder på balkongen idag, med fokus på slickande tungor och gäspningar. 

Continue Reading »

På andra sidan gatan från veterinären bor bästisen. Vi knallade dit och jag fick äntligen lite mat i mej! Sniffen var dock så jakla speedad att han var en parodi på sig själv. Hypersprallig, gjorde volter i luften av uppdämd energi. Totalt tossig kastade han sig av och an, gjorde pinscherrus trots att han satt fast i kopplet, surrade fast både bästisen och lille gudsonen, snodde leksaker, grävde helt besatt och var i det närmaste okontaktbar. När jag sen plockade fram lite godis blev han desto mer uppmärksam och det var ju en lättnad iallafall. I två timmar härjade han innan mamma kom och plockade upp oss för att handla. Sniffen blev avsläppt hemma och medan jag var på apoteket och i mataffären hade han på egen hand fått av sig sitt “plåster”.

Det blev med andra ord allt annat än vila… undrar om jag får skäll av vetten nu? Och vet ni en annan förfärlig sak? Jag tror att jag av misstag kastat bort några av hans Rimadyl! Buuuuuu vad dåligt av mej! Nå, från och med nu blir det intensiv vila fram till återbesöket, jag lovar!

Grannen ringde just på dörren och höll upp en sladd hennes bror pajat, hon undrade om jag hade nån sån. Det hade jag inte. Hon undrade om jag hade nån liknande sladd, för utan kunde de nämligen inte se på tv. Igår slocknade alla kanaler vid 20-tiden så jag förstår deras desperation! Jag fick omvärdera hela min livsstil. Idag funkar tv:n igen och jag är åter glad och harmonisk - om man bortser från min upprördhet över att alla kanaler tydligen vägrar sända något sevärt! Ska det behöva vara såhär, va va va va? Ingen hänsyn visad till oss med husarrest.

Sandig tryngris.

I detta kapitel drar vår hjältinna på vandringsfärd för att söka svar på sin väns mystiska sjukdom. Ironiskt nog är det hon själv som dånar, men vederkvicks av luktsalt och kan fortsätta sitt värv. Den unge Sniffertons krämpor kräver enligt fältskären galvaniserande bad med mystiska dekokter men dess orsaker äro ännu oklara. Dessutom uppmärksammas en allt ökande korpulens hos konvalescenten!

Continue Reading »

Jag mätte och vägde mej igår. Jag mätte och vägde mej idag. Det är lite fusk eftersom jag har bestämt mej för att det bara räknas på helgerna eftersom det kan diffa på ett kilo från en dag till en annan. Men ändå. Jag är lite glad för idag kunde jag konstatera att sedan jag började med LCHF i början på februari så har jag krympt 15 cm i midjan och gått ner 10,4 kilo!

Jävla digitalvåg, bara för att kontrollera vikten så påstår den att jag på två minuter gått upp 7 hekto! Haha! Jag har också sett att den visar olika siffror beroende på var på golvet den står. Jaja, det bevisar ju bara att man INTE ska fixera sig vid vad vågen säger! Den är en lögnare och en bedragare. Nåja. Jag har väl gått ner cirka 10 kilo då! Och 15 cm i midjan, inte att förglömma.

Nu blir det “långpromenad” för mej och Sniffen, vi ska gå till veterinären! Oj vad smala vi ska bli av det!