En ung mamma och en liten tjej kliver på bussen. Mamman pekar ut genom fönstret:

- Vet du vem som bott i det huset? Pappa!

- Och jag!

- Nej inte du. Pappa, farmor och farfar bodde där.

- Då var jag ledsen…

- Nej det var du inte för du fanns inte då!

- Då var jag bara en liten bebis.

- Nej, du fanns inte då när pappa bodde där.

- Var var jag nånstans då?

- Tja… kanske i en buske i skogen? säger mamman drömskt och blickar ut genom fönstret.

Nya stickprojektet påbörjat. Två vantar, sida vid sida på samma sticka. Tre centimeter resår har jag åstadkommit denna sena afton. Måtte det inte sluta för vantarna som för det blå monstret! Medan jag kidnappades till hemlig plats i lördags tröstade sig Sniffen med min snuttefilt. Typiskt!

Jag har visst glömt att berätta att jag sedan söndag kväll är brunett! Jag hade ganska intensivrött innan med en trist utväxt och tänkte att det nog är bättre att gå via brunt tillbaka till blont än att försöka bleka direkt på det röda. Man vet dock aldrig riktigt vad man får när man färgar själv, nu är det typ mellanbrunt med ganska starka röda reflexer. Jag misstänker att detta kan komma att förändras efter några tvättningar, mina gråa strån syns tyvärr trots att det är nyfärgat! Fascinerande va?

För den som struntar i mina stickningsövningar och hårfärgningsexperiment kan jag meddela att Sniffens senaste grej är att åka kana på mattan. Jahaja! Blir det värre får vi åka till vetten på analsäckstömning! Det är väl bland de mysigare aspekterna av hunderiet. Han har dock aldrig haft problem förut, jag har ofta sett honom tömma dem men nu, i och med kylan, har han ändrat sitt k&b-beteende. Fort ska det gå, sen rusa in i stugvärmen igen. Bajsar varannan eller var tredje dag. Fråga mej inte hur det är möjligt, han verkar allt annat än förstoppad.

Min japanske läkare ringde när jag satt på bussen men ville inte ge något besked när jag inte kunde prata. Irriterande, jag är ju liksom inställd på att som vanligt få höra att sköldkörtelprovet ser normalt ut men att sockret ligger lite högt. Ja, det är kolhydraternas fel! Alla dessa Ballerina Kladdkakor som förstör min karaktär.

Efter mycket jobbiga möten hade jag skriande migrän, trots att jag preparerat mej med två Zomig, så när jag kom hem däckade jag. Inget är så bra som sömn! Synd bara att det ska vara så svårt att ordna fram den om nätterna. Nu är klockan 01:40 och jag ska försöka lägga mej för natten. Imorgon ska jag fortsätta försöka ta tag i mitt liv. Inget jag har lust att diskutera såhär men vill bara tala om att det är MYCKET nu. Väldigt mycket.

Just ja, idag såg jag att det låg ett tjockt brev ovanpå postboxarna. Sånt som inte hittat rätt låda brukar hamna där uppe. Jag lyfte på det och såg att det var adresserat till grannen och att det kom från Västerås stad. Det gjorde mej lite nervös men jag har börjat förlika mej med min del i det hela och att jag inte handlat av ondo.