Man ska skilja på sak och person, sägs det. Jag är inte säker på att jag kan det, jag känner ofta att jag reflexmässigt vill ta avstånd från en människa som gjort något dumt. Ibland lyckas jag hålla god min, men inte alltid. Kan man krama någon som man vet misshandlar någon annan? Skulle jag kunna skaka hand med en diktator som beordrat tortyr och avrättning av oliktänkande? Victoria bjöd ju in såna till sitt bröllop för att det hörde till god ton.

Man kan ju inte gilla alla men man kanske måste vara hövlig. Eller? Signalerar man kanske att man har överseende med beteenden man egentligen tycker är förkastliga och avskyvärda? Jag som blir upprörd av att se mina Facebookvänner gå med i grupper jag inte tål. Det är inte min sak att uppfostra eller förmana andra, jag har förmodligen inte rätt att döma (vem det nu var som bestämde det) men jag måste kanske lära mej acceptera att vi alla är olika?

Det är svårt, för jag tycker ju att det är jag som har rätt och andra som har fel. Samtidigt som jag är medveten om att jag alls inte är någon mönstermänniska, jag har fel och brister så det räcker till och blir över. Jag har åsikter baserade på mina upplevelser och erfarenheter, skulle jag tåla om någon markerade sitt avståndstagande gentemot mej på grund av dem?

Ska man markera sitt ogillande - och isåfall: hur?