Just nu händer inte mycket. Det är varmt, vi försöker härda ut. Sniffens problem med att gå ut är ett mysterium, han vägrar komma när jag kallar på honom och gömmer sig när han ser mej komma med kopplet. Men så fort han fått det på sig följer han med utan att konstra. Ute är han fortfarande skitskraj. För någon dag sedan verkade han oväntat avslappnad och jag var så glad! Kopplet hängde slakt för första gången på en evighet! Lyckan varade bara några få minuter för ett fönster eller en dörr gick igen och Sniffen fick spel av ljudet och klöste för att få komma hem så fort som möjligt. Igår kväll hade jag precis klätt mej för att ta ut Sniff när det plötsligt smällde till som fan. Jag gick ut på balkongen och såg att det sköts fyrverkerier en liten bit bort och oljudet var overkligt. Såg att flera av mina grannar sökte sig ut på balkongerna för att ta reda på vad som var på gång. På något sätt lät det värre än en nyårsafton, då blir smällarna en ljudmatta. När det var enstaka pjäser som sköts iväg skar det verkligen igenom den tysta kvällen på ett sätt som fick hjärtat att hoppa till. Sniff såg lite förskrämd ut och när jag satte mej i soffan la han sig tätt intill. Tänk om vi varit ute precis då! Han hade dött av skräck! Han som tycker minsta knäppande är skitläskigt. När det verkade lugna ner sig smet vi ut på en kortis, jag ville inte riskera något nu när det redan är så känsligt. Jag ser också att grannskapets hundar inte har nån positiv effekt på honom vid vårt hus och är rädd att problemet eskalerar.