Hjälp, hur ska man göra?

Två aktuella pinscherexempel: i det ena fallet två hundar som frodas i varandras sällskap, i det andra två hundar som verkar må bättre av att skiljas åt.

Okej, det enkla svaret är att i det första exemplet har vi en osäker hane som fått en äldre tik i hushållet, medan i det andra har vi en osäker hane som fått sällskap av sin energiske kullbror. Jag har ju tänkt att om jag utökar vår flock så vill jag följa den första formeln och skaffa en äldre tik.

En valp eller unghund skulle inte fungera. Hur får man en valp rumsren när man bor på nionde våningen och knappast kan störta ut när det håller på hända en olycka? Och nej, en bångstyrig tonåring nu när Sniffen äntligen börjar visa tecken på mognad? Dessutom är jag rädd att Sniffens osäkerhet skulle smitta av sig på en yngre hund. En lugn pensionärsdam skulle inte jaga upp sig utan dämpa Sniffens stress, tror jag. Han är trots allt en typisk följare och härmar andras beteende. (På gott och ont.) Skaffar jag en andra hund får den inte ha några olater att tala om.

Med tanke på den tid och energi som Sniffen tar så får det överhuvudtaget inte vara en krävande hund som flyttar in. Vet inte om det är riktigt rättvist att tänka så. Särskilt när Frida säger att två hundar inte innebär dubbla arbetsbördan, det blir mycket jobbigare än så! Jag vill ju inte att alla mina hundägarerfarenheter ska vara tunga och jobbiga, om jag får tänka egoistiskt. En till hane tror jag skulle kunna bli problematiskt då Sniffen markerar mot sina hankompisar inomhus, vaktar och har sig.

Alternativet till att hitta den perfekta tiken är att skaffa en kattunge. Då skulle i princip vilken kattunge som helst kunna funka, tror jag. Busiga kattungen flyttar in, hittar på rackartyg, Sniffen blir kär. Kattungar brukar kunna fästa sig vid vem eller vad som helst när de är unga. Sniff vet knappt vad katter är och eftersom han knappt har nån jakt i sig tror jag han skulle leka snällt. En katt behöver inte tränas på samma sätt som en hund. Jag har ju haft katter förr, de har inte haft några beteendeproblem så jag har inte tyckt det varit särskilt ansträngande alls.

Men en äldre tik av mindre ras kanske inte heller behöver vara så krävande? Eller kommer hon bjäbba i tid och otid? Åh vad svårt detta är! Eftersom Sniffen “aldrig” är sjuk och äter så lite tycker jag han inte är dyr i drift alls. Kanske lurar jag mej att tro att det inte behöver vara så kostsamt med en andra hund. Det blir ju svårare med försäkringar för en äldre hund också, blir den allvarligt sjuk så kan det bli kärvt.

Jag har letat på alla möjliga ställen efter en lämplig hund men ännu inte hittat någon. Kattungar poppar det upp hela tiden. Jag gillar katter men jag har allergiker i närmaste kretsen, men de hälsar å andra sidan sällan på så det gör kanske ingen skillnad. Sniffen är ett socialt djur och jag tror han skulle uppskatta att ha fyrfota sällskap. Jag med! Men jag är så osäker på om det är rätt! Hund eller katt, gammal eller ung?