Igår hittade jag konstiga gummiliknande bitar med färgglatt ludd på. Jag anade att Sniffen var boven i dramat, men vad sjutton hade han gjort? Jag har ju alltid hävdat att leksaker inte är Sniffens grej, men så fort han är med en annan hund tycker han att leksaker är kul. Nu visar det sig att barn har samma effekt på honom.

Mina grannbarn tittade in en stund och hittade snabbt hans dammiga leksakslåda. Sak efter sak plockades fram och jag fick varna barnen att vara försiktiga med händerna, för Sniffen satte tänderna i varenda pryl och skakade livet ur den. Det jag hittade på golvet var likresterna efter en tennisboll. Gjord för att vara en hundleksak. Man borde reklamera skiten, men tydligen får man leva med att det är såhär det är.

Pinschrar är ju uppfödda till att vara vakthundar och råttdödare och det är lätt att se hur en råtta skulle stryka med om hunden fick tag i den. Förmodligen skulle det inte vara svårt att knäcka nacken på en hare med det våldsamma ruskandet, men som tur var är Sniffen helt ointresserad av jakt. Han bryr sig varken om harar eller katter eller igelkottar. Om något så gillar han att skrämma upp fågelflockar.

Anyways. Barnen hängde med oss ut på promenad och Sniffen betedde sig som en vettvilling när nån av dem höll i kopplet. Det var väldigt nyttigt för mej, för jag fick chansen att lära mej genom att undervisa. Jag försökte vara pedagogisk och inte klanka ner på varenda fel de gjorde utan betade av ett problem i taget. Fasen, frågan är om man inte ska vägleda människor på samma sätt som man tränar hundar? Uppmuntra när man gör rätt, ge självförtroende med beröm och ignorera felbeteenden. Ok, ignorerar gör man inte, men man styr undan och parerar såna situationer. Att skälla fungerar inte på hundar och det fungerar nog lika dåligt på barn. Eller vuxna.

Det var intressant att se hur oregerlig Sniffen blev, han ville bara kuta omkring och ungarna slängde omkring som vantar efter. Jag fick tala om för barnen att det var de som bestämde takten, inte hunden. Klart som fan Sniffen insåg och utnyttjade deras svagheter! Så fort jag tog över kopplet sansade han sig betydligt. Vilket var en lättnad och en seger för mej! Men han var ändå klart påverkad av barnens närvaro, deras energi speglade av sig på hunden.

Ok, det är stor skillnad på den ansvarsfulla 12-åriga flickan som anstränger sig för att göra rätt och vara till lags, och den 10-åriga pojken som bara vill ha fart och kul och har lika mycket knäck i öronen som en unghund. Det kan nog vara bra träning för honom att öva lite kontroll och självbehärskning med hjälp av Sniffen.

Jag funderade förstås på hur det påverkade Sniff att handhas av dessa totalt oerfarna ungar, men jag försökte ha is i magen och ta mej tusan, efter ett tag började de få in snitsen. Barnen fick Sniffen att sitta och ge vacker tass. Sen ville de ha honom till att hoppa/stå på bakbenen och med godis funkade det utmärkt. Han är ganska tålig och det märks att han gillar barn även om de är kaotiska.

Tyvärr använder han sin mun lite för mycket för att det ska kännas bekvämt, barnen förstår inte skillnaden på vänligt sinnat nafsande och ilskna bett och blir oroliga. Och jag vill absolut få bukt med detta. Frågan är bara hur! Jag hör mej för och ser om jag får bra svar.

Det ringde på dörren imorse igen. Grannbarnen stod såklart utanför och sa att “idag ska du inte laga någon mat, du ska komma och äta lunch hos oss klockan ett”. Idag serveras “bania”, nån grönsak som förmodligen också finns i Sverige men som jag aldrig ätit mej veterligen. Jag fick också tillbaka hippelovefatet, denna gång med godis på. Det har vandrat fram och tillbaka mellan oss några gånger och nu hälsade mamman att i Irak så är det kutym att man behåller fatet. Eftersom familjen har så lite (och omaka) porslin har det känts självklart att returnera fatet när jag fått kaka på det men nu ska jag försöka att inte göra så.

Jag har smakat på en av godisbitarna, den uppe i högra hörnet. Seg och geléig konsistens, söt med nötter i. Jag överlevde.

Återkommer med rapport efter dagens lunch! Måtte jag slippa trippla portioner denna gång!

Trackback URI | Comments RSS