Från Lotten kommer en utmaning om att lista några förstagånger. Är folk galna? Hur ska man minnas första gången man gjorde nåt när man knappt minns den senaste gången man gjorde nåt? (Ok, den första gången minns jag, men that’s about it.)

Första gången jag …

1. … åt tacos: Liksom Lotten så minns jag inte detta. Var det en big deal? Måste väl vara det eftersom det länge varit alla familjers helgmat de senaste åren. Det “konstigaste” jag ätit är alligatorsvans. Det smakade inte kyckling. Faktum är att jag inte tror den hade nån egen smak. Köttet är så förbaskat segt att det måste ligga i marinad för att man ens ska kunna tugga det, så det var väl marinaden jag kände. (Och den smakade tacos! Nejdå, nu skojar jag.)

2. … körde bil: Min första officiella körlektion var i USA med farsan. Vi övade på en tom parkering. Men jag är ju uppvuxen på landet, så allra första gången jag körde bil var på en ödslig grusväg med min kompis storebrorsas bil. Då var jag kanske 14? Trots dessa efarenheter skaffade jag aldrig körkort och är en parasit, beroende av andras välvilja.

3. … sov i tält: Allra första gången minns jag inte. Första minnesvärda gången var med ovan nämnda kompis på en åker. Nu när jag tänker efter är det inte alls omöjligt att dessa tillfällen sammanfaller! Iallafall. Vi tältade på en åker med två killkompisar. Vi var typ 14 och datumet var 1 mars och det var svinkallt. Vilket bara var mysigt när vi försökte få upp värmen bland alla filtarna. Tro nu inget, det gick aldrig längre än till handhållning! Vi sjöng mot stjärnhimlen och allt var trés idylliskt.

4. … drack alkohol: Jag var nykterist tills jag fyllde 19. Det starkaste jag dittills druckit var 2,25%-ig cider, men jag som egentligen flyttat hemifrån flyttade “hem” igen när familjen bosatte sig i USA och där började mina föräldrar erbjuda mej vin till maten. Förmodligen fann de min abnorma präktighet frånstötande och ville få mej mer som folk.

5. … fick ett jobb: Mitt första sommarjobb var på farsans arbetsplats. Mina arbetsuppgifter var att skriva en siffer- och bokstavskombination bestående av 7 tecken på en 2,5 cm lång tejpremsa. Jag skrev metervis med tejp. Jag fick också renskriva reserapporter och ibland tog jag mej friheten att rätta andras engelska, vilket inte alltid var så bra eftersom jag inte kände till de tekniska termerna de använde.

6. … stod på en scen: Jag träffade min första bästis på lekis när vi båda var fem år och vi blev tidigt “skådespelare”. Jag vet inte om det fanns nån scen på lekis, annars debuterade vi väl i första klass. Jag minns en pjäs vi skrivit som avslutades med att vi gick och la oss, jag tror kanske att vi rentav dog. Min kompis satte sig upp och sa “slutet gott, allting gott” och la sig ner igen. När applåderna inte kom blev det pinsamt att de inte fattat att det var slut, så vi låtsades vakna till liv igen och spelade en stund till innan vi satte stopp för eländet. Igen. Jag blev aldrig skådespelerska till yrket, det blev däremot kompisen!

7. … svimmade: Det har fortfarande inte hänt mej. Jag har nog varit nära några gånger, men förmodligen är det min skräck för att förlora kontrollen som hindrar mej. Jag kan slå i huvet och få hjärnskakning dock.
En frivillig uppgift: näsblod har jag bara blött 2 gånger. En gång i ettan och nästa gång 20 år senare.

8. … svarade på en fånig enkät: Who knows? Finns det nåt värre än idiotiska undersökningar? Det värsta är att jag jobbat med att ringa runt och göra fåniga undersökningar. Frågat om vad folk sett på tv och om de vet vilka produkter de sett reklam för. Men jag har också ringt runt och frågat företagare hur många meter svetstråd de gör av med på ett år. Det roliga var att jag då helt ovetandes råkade ringa bröderna som gjorde den ursprungliga gott-gott-i-gott-gott-reklamen. De är bilmekaniker när de inte är tv-stjärnor, bara så ni vet.

Lotten tyckte jag kunde lägga till ytterligare en punkt:

9. … skaffade hund: Men hela min blogg handlar väl just om detta? Första gången jag skaffade hund gjorde jag allting fel, vilket var tur, för annars hade jag inte fått den bästa hunden för mej! När man är 30+ och gör något för första gången borde man veta bättre, eller hur? Jag vet inte om det inte skulle finnas nån lag som hindrade gamlingar från att testa halsbrytande saker när lårbenshalsarna börjat bli sköra, det kanske borde införas. Men nej. Man ska inte vara rädd för att kasta sig in i det okända! När jag är 40+ kanske jag ska testa en sån dära vahettere… kärleksrelation med en man!

Jag utmanar Ullah, Mårr, Emma, Sanna, Åsna och Kerstin att svara på frågorna!

Ovan nämnda Mårr vill ha mej eller Sniff till att avslöja sju okända fakta! Jag har tänkt och tänkt, men visst har jag bloggat om allt, hur obetydligt det än verkat?

Sniffens favvoprogram: Mannen som talar med hundar. Det är det enda som han aktivt tittar på, annars älskar han Youtubefilmer med hundar och glada mattar som berömmer sina vovvar. Då vill han vara med och titta på skärmen.

På nio månader har Sniffen bara skadat sig en gång. Det var när jag klev på hans tass på grundkursen då vi skulle öva att passera hundekipage. Han skrek till, sen kom det några droppar blod mellan tårna. Då höll jag på att döööö, så hemskt var det att veta att jag skadat min vovve. Men en minut senare skuttade han som vanligt igen. Jag trodde en gång att han blivit huggen i nosen av en huggorm och skulle dö, men han blev nog bara stucken av en geting. Jag är väldigt väldigt rädd för att Sniffen ska bli sjuk eller göra sig illa.

Sniffen har en massa halsband, selar och koppel eftersom jag inte hittat rätt ännu. Jag vill helst ha reflexer på allt eftersom jag tror att han annars kommer hamna under en bil. Den dagen det finns reflekterande läderkoppel kommer jag kasta mej över ett sånt! Jag skulle också vilja spraya mitt mobilnummer direkt på Sniffen utifall att han kommer bort. Själv kommer jag förmodligen aldrig tatuera mej! Bara hunden ska märkas permanent.

Sniff äter allt. Ute letar han efter föda och stoppar i sig allt från godis, bananer med skal, fågelkadaver, ben från flintastekar, gamla baguetter och kattskit. Han äter förstås rått kött och rena vegetariska “rätter”. Det enda han ratat rakt av är Willy’s hundmat. Jag ger honom inte människomat, jag bjuder inte på smakprov från min tallrik och han tigger heller aldrig. (Han ligger ofta bredvid mej i soffan och sussar medan jag äter.) Men han tycker fikabröd luktar förföriskt och har snattat bullpapper! Han skulle väldigt gärna smaka choklad också, tyvärr.

En sak jag retar mej lite på är att Sniffen har en pillemoj. Det är lite genant när den tittar ut och småbarn undrar vad det röda är, men en annan sak är att den lämnar märken efter sig. Det blir små stämpelavtryck där han legat. Min fotpall är alldeles prickig. Det ska visst vara helt naturligt, men kunde också vara förhudsinflammation. Att spola ut förhuden på en hund är nog bland det underligaste jag gjort.

Sniffen brukar gilla att kila in i sovrummet och hämta mina kläder för att visa att han tänker på mej. Jag brukar ha dörren stängd in dit för att han inte ska bita hål i nåt och för att det är pinsamt om han hämtar ett par trosor när vi har besök. Härom dagen hade jag på mej en fleecetröja han tagit några rejäla bett ur och lurade grannflickan att Sniff anfallit mej. Hehehe, det gäller att ha humor.

Sniffen gillar att skaka livet ur sin nya leksak. När han sitter bredvid mej i soffan får jag rejält med pisk från de grova repöglorna. Gissa vad Sniffen gör just nu…

Ok, hoppas detta räknas som sju “nya” fakta! Allt var inte direkt nytt, men den som inte orkar lusläsa bloggen kan ha missat något av ovanstående.

Trackback URI | Comments RSS