Nov 30 2008
Känner mej så… trött
Påverkad av Hundcoachen på tv känner jag att jag måste bli roligare och intressantare för min hund. Inne är det inga problem med det, men utomhus känner jag mej osynlig.
Det är svårt att känna att våra problem beror på mej. Att det är min personlighet, min utstrålning som inte duger. Jag har fel energi, kan jag tänka. Problemet är att det gör mej så nedslagen att tänka så. Om kemin inte stämmer mellan människor så är det oftast inget mer med det, man får och kan leva med att det inte funkar. Om en människa säger “jag tycker du är för seg” så kan jag svara “ja tyck det då” om jag vill, men om hunden tycker man är dödens tråkig, ja då måste man ändra på sig!
Eftersom Sniffen inget säger får jag gissa. Jag tror att han tycker jag är oinspirerande och grå. Att jag är obegriplig. Att min uppfattning om lek och skoj är besynnerlig. Att jag är för långsam, för orolig, på det där mammiga överbeskyddande sättet.
Jag har för dålig fantasi. Jag skulle behöva bli påhittigare. Jag har för låg energi. Jag orkar inte med Sniffens tempo. Visserligen är han outtröttlig, men jag skulle behöva mer ork! Mitt tålamod tar slut för fort. Jag skulle behöva lära mej hur man motiverar både sig själv och andra. Jag skulle vilja förstå bättre hur en hund “tänker”, hur behov och beteenden hör ihop.
Otillräcklig. När jag tänker på mej på det viset känner jag hopplöshet. Det är så svårt att ändra på sig själv! Hur blir man piggare, gladare, roligare, tydligare och påhittigare? Hur gör man? Man kan vilja bättra sig, men undertonen av kritik är bitter. Det är inte roligt att tänka att det är nåt fel på en själv. Inte bara ett fel utan många som hör ihop med varann. Ett helt pärlband med karaktärsbrister, eller vad man ska kalla det.
Jag måste göra om mej så att min hund ska vilja vara med mej. Lyssna på mej och lyda. Stanna vid min sida fast världen är full av frestelser.
Varför han har lägre krav inomhus än ute vet jag inte, men man får vara tacksam för det iallafall! Förmodligen är vårt hem så totalt i avsaknad av roligheter att jag i jämförelse är helt acceptabel!
Om du bestämde dej för att bli piggare, gladare, roligare, tydligare och påhittigare, hur skulle du bära dej åt?
Hela 5 meningsutbyten
Men du…jag tror du får ta och försöka tänka i lite andra banor. (Jättelätt att säga.) Man kan nog inte ändra på sig så till vida, men jag tror INTE att sniffen har synpunkter på hur rolig du är och att det skulle skilja sig åt inom- och utomhus.
Försök tänka att du är en superdupermatte, du gör ju ALLT för den där jyckon, han kunde inte ha det bättre och roligare. Bara sträck på dig och försök tänka att det ÄR så tills du känner det - då gör han det också. Tror JAG, alltså.
Marie - Tänker bara på att all “hundträning” verkar handla till 90% om ägarens attityd och kroppsspråk osv. Måste man inte alltid “bättra” sig? Fast du är snäll som skriver som du gör, du har en poäng i det.
Så är det nog för de flesta hundar, att ägaren är roligare inomhus där det inte finns så mycket distraktion.
Du får sänka kraven lite! Istället för att satsa på att min hund ska tycka att jag är lika rolig hela tiden som allt annat ute så satsar jag på att han ska tycka att jag kan vara lite roligare ibland. Han får gärna tycka att annat är roligt också såklart, för jag är inte så kul och framförallt inte så ofta. Men, han ska ju såklart lyssna och lyda mig men det är upp till mig att varva tråkiga krav med roliga krav och frivillig rolig kontakt.
Vad är då roligt? Jo, det gamla vanliga: lite bus med ngn leksak han gillar, gömma godis i olika former, lite konster/lydnadsträning om han är på det humöret, ett litet mini-spår kanske (eller ett riktigt om man har möjlighet), hitta pinnen som matte tagit i, hoppa upp på stenar och över stockar… kanske gräva en grop tillsammans… Att det ska vara så svårt att vara rolig!
Viktiga delar i hela lydnaden är konsekvens och tydlighet: ett tydligt kommando är det som gäller och det ska lydas första gången jag säger det. Lättare sagt en gjort men det är det jag jobbar efter.
Du ska inte kolla på dom där programmen, det får vem som helst att känna sig helt väredlös som hundägare. En hund är ingen maskin som vissa tv-hundtränare får en att tro ibland, utan just en hund som tycker livet är så lajbans att dom glömmer matte ibland
Men jag vet hur det känns när det går trögt här borta..Men din personlighet tror jag verkligen inte att det är nåt fel på!
Tror som Sanna, lägg in lite smågrejer på promenaderna, som godissök, hoppa upp på bänkar osv
Sanna och Lena - Problemet är inte bara att jag är tråkig utan att alla vanliga hundlekar är tråkiga! Han vill inte leka med leksaker, bollar eller pinnar, inte hoppa upp på saker, inte leta efter godis, inte gå några spår. Jo, gräva gillar han! Att nosa efter djur, springa lös och busa med hundar, men sånt som jag försöker göra för eller med honom vill han inte göra. Ah, jag får fråga på forumet och se om jag får några förslag!