Jag ringde runt till fler veterinärer, i småstäderna verkade det billigare än i Västerås! Jag passade på att diskutera kemisk kontra operativ kastrering och fick veta att det bästa vore att knipsa direkt. Sniffen ska inte vara okastrerad, typ. En hund som han mår inte bra av det och en kastrering skyddar mot prostataproblem.

Jag hittade en privatpraktiserande veterinär en bit utanför stan och hon hade en så varm röst och klingande skratt att jag omedelbart “föll” för henne. Utan stadsklinikernas omkostnader blev det rätt mycket billigare och enligt henne skulle ingreppet snabbt vara avklarat. Och förresten vore det bra om jag kunde assistera under ingreppet!

Hon berättade om de olika momenten och min uppgift skulle i princip vara att hålla i ena bakbenet. Jag fick rysningar. Jag är känslig för att se människor och djur skadade och ett öppet operationssår är säkert lika obehagligt. Å andra sidan skulle jag få vara med min hund när han är som mest utsatt. Jag skulle slippa gå omkring och vanka och undra hur det går.

Vi pratade tratt och stygn och Sniffens vikt och jag fick verkligen bra vibbar. Hade det låtit som en klåpare som skulle yxa av kulorna hade jag vägrat, men nu blev det så att jag bokade första bästa tid. Fredagen den 12/12 smäller det.

Det är inte en sekund för tidigt, pipandet har nått oanade höjder och gör honom till en plåga att ha hemma. Jag tycker inte ett dugg synd om honom som ska bli snöpt. Det hjälpte ju till att jag hittade bajskluttar i köket igen… Nu får det vara slut på dumheterna!

Trackback URI | Comments RSS