Vid det här laget vet ni vad jag väntar mej när det ringer på dörren. Jag satt i nattlinne och försökte lösa världsproblem vid datorn och funderade på att strunta i att öppna. Men eftersom jag faktiskt inte sett till grannarna på ett tag så kunde det vara intressant att kolla läget. Till min förvåning var det en ung snygg väktare utanför dörren! Och jag stod i nattlinne, dubbelvikt över hunden med handen om hans hals för att undvika en attack. Väktaren sa att det hade runnit smält snö i lägenheten under min och han ville kolla i mitt kök efter läckor.

- Javisst sa jag, jag behöver bara stoppa undan hunden!

Sniffen som annars vet rutinerna väl krånglade och ville inte alls samarbeta. Han ville vara i soffan och eftersom jag kände mej stressad lyfte jag ner honom och han markerade sitt ogillande med ett litet nafs. När jag skulle stänga burdörren tryckte han sin nos emellan och det brukar han aldrig göra! Samtidigt måste jag säga att han inte alls var fly förbannad, i det läget verkade han mest nyfiken och sur på att inte få kolla in besökaren ordentligt. När jag släppte in väktaren bad jag om ursäkt och sa att min hund vaktar.

- Jag förstår så väl, skrattade han och tillade att han själv hade hund.

I det läget ångrade jag att jag inte röjt undan i köket, tänt några doftlus och ställt fram champagneglasen. Avklädd var jag ju redan.

Inte fanns det nån läcka och väktaren tackade för sig och gick. Nu är frågan hur snart jag kan åstadkomma en vattenläcka så vi kan ses igen, utan att det verkar misstänkt… Min hund behöver ju träna på möten med män, som ni vet.

Trackback URI | Comments RSS