Jul 24 2010
En ny flockmedlem?
Hjälp, hur ska man göra?
Två aktuella pinscherexempel: i det ena fallet två hundar som frodas i varandras sällskap, i det andra två hundar som verkar må bättre av att skiljas åt.
Okej, det enkla svaret är att i det första exemplet har vi en osäker hane som fått en äldre tik i hushållet, medan i det andra har vi en osäker hane som fått sällskap av sin energiske kullbror. Jag har ju tänkt att om jag utökar vår flock så vill jag följa den första formeln och skaffa en äldre tik.
En valp eller unghund skulle inte fungera. Hur får man en valp rumsren när man bor på nionde våningen och knappast kan störta ut när det håller på hända en olycka? Och nej, en bångstyrig tonåring nu när Sniffen äntligen börjar visa tecken på mognad? Dessutom är jag rädd att Sniffens osäkerhet skulle smitta av sig på en yngre hund. En lugn pensionärsdam skulle inte jaga upp sig utan dämpa Sniffens stress, tror jag. Han är trots allt en typisk följare och härmar andras beteende. (På gott och ont.) Skaffar jag en andra hund får den inte ha några olater att tala om.
Med tanke på den tid och energi som Sniffen tar så får det överhuvudtaget inte vara en krävande hund som flyttar in. Vet inte om det är riktigt rättvist att tänka så. Särskilt när Frida säger att två hundar inte innebär dubbla arbetsbördan, det blir mycket jobbigare än så! Jag vill ju inte att alla mina hundägarerfarenheter ska vara tunga och jobbiga, om jag får tänka egoistiskt. En till hane tror jag skulle kunna bli problematiskt då Sniffen markerar mot sina hankompisar inomhus, vaktar och har sig.
Alternativet till att hitta den perfekta tiken är att skaffa en kattunge. Då skulle i princip vilken kattunge som helst kunna funka, tror jag. Busiga kattungen flyttar in, hittar på rackartyg, Sniffen blir kär. Kattungar brukar kunna fästa sig vid vem eller vad som helst när de är unga. Sniff vet knappt vad katter är och eftersom han knappt har nån jakt i sig tror jag han skulle leka snällt. En katt behöver inte tränas på samma sätt som en hund. Jag har ju haft katter förr, de har inte haft några beteendeproblem så jag har inte tyckt det varit särskilt ansträngande alls.
Men en äldre tik av mindre ras kanske inte heller behöver vara så krävande? Eller kommer hon bjäbba i tid och otid? Åh vad svårt detta är! Eftersom Sniffen “aldrig” är sjuk och äter så lite tycker jag han inte är dyr i drift alls. Kanske lurar jag mej att tro att det inte behöver vara så kostsamt med en andra hund. Det blir ju svårare med försäkringar för en äldre hund också, blir den allvarligt sjuk så kan det bli kärvt.
Jag har letat på alla möjliga ställen efter en lämplig hund men ännu inte hittat någon. Kattungar poppar det upp hela tiden. Jag gillar katter men jag har allergiker i närmaste kretsen, men de hälsar å andra sidan sällan på så det gör kanske ingen skillnad. Sniffen är ett socialt djur och jag tror han skulle uppskatta att ha fyrfota sällskap. Jag med! Men jag är så osäker på om det är rätt! Hund eller katt, gammal eller ung?
Hela 4 meningsutbyten
Jag tänker absolut inte köpa en till hund innan min hund är fulltränad i vardagen. Fy tusan att få till två koppelgåenden, eller ha två hundar som vaktar, är misstänksamma mot främlingar eller hittar på bus. Jag har funderat på en till hund men Dixie ska vara klartränad innan dess. Hon är hyfsat klar, ska bara lära sig skvallra ordentligt sen är jag nöjd. Man vet ju inte om den gamla hunden tar efter den nya eller tvärt om… Tänk om den oproblematiska börjar visa samma tendenser som den problematiska. Med en valp är det ännu lättare att den tar efter den befintliga hunden… Därför vill jag ha en hund jag är helt nöjd med innan en valp/hund släpps in.
Oavsett kommer jag nog inte köpa en pinscher till. Om jag ville ha en äldre, lugn mentor skulle jag helt klart skaffa en annan ras som är stabilare och lugnare än en pinscher. Men jag vill inte ha en lugn hund utan en med drag i med massor av energi, därför gillar jag pinschern!
Elisabeth - Jag förstår precis vad du menar! Skillnaden är väl att Sniffens tillvaro handlar ganska lite om träning i traditionell mening, mer terapi och berikning! Som det är nu så vågar han knappt lämna lägenheten, tex. Han har en helt annan inställning ihop med en kompis, då “glömmer” han att vara ängslig. Jag kämpar förstås på med detta men om det ska ta lika lång tid som kloklippningen så kommer jag ha gett upp långt innan dess!
Nej, jag är tveksam till om det kan bli en pinscher till för min del. Det blir nog något helt annat, skulle jag tro. Det viktigaste är energin och personkemin. Skitsvårt! Därför känns det som om det lutar mer åt en katt. Den stackarn får finna sig i att gå ut med Sniff och mej i terapisyfte! Kanske kommer det heller inte ge samma effekt som en hund och problemen kvarstår.
Jag kan inte säga vad som är bäst för Sniff, jag skrev bara om mina tankar när jag skaffar en till hund.
Tänk om den nya hunden, som får ett nytt hem och “börjar från början”, lär sig av erfarne Sniff och själv också blir ängslig. Vi har tränat på antijaktkursen att lära in ett bryt-kommando. Man kan lära hundar (vuxna, stabila) att bli rädda/ängsliga väldigt snabbt (på en hund behövdes en endaste repetition) bara man visar att något är farligt (genom att ömka). Det är ett trubbigt verktyg men hundar är oerhört snabblärda och tar efter sin omgivning.
Kan jag tro att det första exemplet är någon jag känner:-), i sånt fall kan jag ju fylla i lite hur vi har tänkt.
Hundar är ju verkligen flockdjur, på gott och ont. När vi började fundera på en hund till så kretsade det mycket kring att vi ville erbjuda så mycket som möjligt för att ge en bra fungerande vardag. Snabbt valdes det bort att ha en valp, att inte få negativ påverkan på den lilla kändes som ett omöjligt uppdrag att utföra. Även om det fanns kullar som vi var väldigt intresserade av:-)
Nej en lugn, trygg äldre tik som var bekväm med livet var det vi var på jakt efter. Den typen av hundar finns det ju inte så många av på köpmarknaden direkt. De hundarna är ju ganska oproblematiska och inte till så mycket “besvär” att de blir tvingade att flytta. Vi vann verkligen på lotto när vi fick chansen att ta hand om Gilda! Bättre hund hade vi nog inte kunnat få även om vi lagt in en beställning:-)
Vi hade verkligen inte den optimala hunden innan, det fanns massor med saker som inte blivit som vi tänkt oss. En hel del beteenden och rädslor som gjorde vårt vardagsliv väldigt jobbigt.
Visst kan det vara jobbigt med två hundar, mer krångligt på promenader och liknande. Ibland svär jag över hur jobbigt det är att ha två stycken att gå ut med, men den känslan går över väldigt fort. Istället så är vi väldigt glada över all utveckling vi ser hos Kougar. Man anpassar sig så fort efter det som är nytt, idag kommer vi inte riktigt ihåg hur det var när vi hade en hund. Man glömmer så fort.
I vårt hem är det mycket mer harmoni med dessa två, jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till det som var förut. Men det betyder ju inte att allting är positivt, och det betyder ju inte heller att det fungerar för alla. Men Gilda fungerar verkligen för oss, och jag tror vi fungerar väldigt bra för henne också:-)