Idag fick Sniffen först åka buss ner på stan. Han uppförde sig så bra, satt lugnt och sökte ögonkontakt med mej. Jag var lite förvånad över det, sen slog det mej att jag oftast har solglasögon när vi åker buss, kanske blev han lugnare av att kunna se mina ögon?

Jag måste lämna ett dokument mitt i city och även där var Sniffen mycket lugnare än sist. Vi väntade på ännu en buss och Sniff väntade tåligt utan att pipa! Supersensitiv som han är kände han på sig var vi skulle kliva av trots att vi aldrig åkt där förut, innan jag ens gjort en antydan till att resa mej.

Vi ringde på den främmande dörren och kvinnan som öppnade hälsade på Sniff och han klev in helt självklart och ledigt. I ena rummet fanns mammakatten, i det andra busade ungarna på en stol. Katterna var inte alls bekanta med hundar så de sköt rygg och fräste. Sniffen viftade glatt på svansen. Jag slog mej ner på golvet hos ungarna men de gav mej ingen notis, de var helt hypnotiserade av Sniff. Han var kopplad för säkerhets skull men uppförde sig exemplariskt. Han var nyfiken och försökte ta kontakt men var lyhörd nog att förstå att han inte skulle tränga sig på. Jag tror han kommer hantera det galant, om en katt flyttar hem till oss! Jag tror det kan ha funnits katter i hans första hem men vet inte alls hur mycket kontakt han kan ha haft med dem.

Katternas ägare och jag var trollbundna av de små livens beteende, de blåste upp sig så pälsen stod rätt ut åt alla håll och kanter, sköt rygg och fräste - men ljudet var så pyttigt att det knappt var hörbart. Hon tog fram en leksak och den hane som verkat minst skräckslagen intresserade sig genast för den och vände ryggen åt Sniff. Det tog jag som ett bra tecken och sa att det var den jag var mest intresserad av. Intressant nog var det samma katt jag fastnat mest för på bilderna i annonsen! Jag måste ha öga för det där. Näst oräddast var den enda flickan i kullen och om jag skulle få för mej att ta två ungar skulle hon bli den andra. Ja, för frågan är om man ska ha en eller två… Generellt tror jag ju att katter mår bäst av att ha en kamrat hemma och ska man vara säker på att de går bra ihop ska man välja ett kullsyskon. Frågan är om Sniffen duger som ersättning? Två katter har sällskap av varann om Sniffen och jag är på hundiga äventyr men å andra sidan blir det dubbla utgifter och kanske svårare att få tag i kattvakt om det skulle behövas.

Katterna är inte redo att flytta hemifrån förrän om två veckor, så jag har lite betänketid. Bestämmer jag mej för att utöka vår familj så kommer det bli full rulle här hemma! Att Sniffen är välvilligt inställd och vet att hålla sig på behörigt avstånd visade han tydligt idag, men kommer konstapel Snifferton bli galen på buset? Kommer han kunna slappna av när det finns så mycket att övervaka här hemma?

Jag tycker om katterna massor, de känns helt rätt. Jättesöta är de också - och nej: alla (katt)ungar är inte alls söta!(Det finns räliga valpar också!) Om jag bestämmer mej för att ta en kattunge eller två så känns det som att jag samtidigt lägger ner alla förhoppningar på en andra hund. Det är väl kanske mest det jag måste förlika mej med.

Trackback URI | Comments RSS